Skip to content

Va fan…

February 5, 2013

Öh… Jag var sjukt förväntansfull idag eftersom jag skulle på min första anställningsintervju sedan jag slutade studera. Sminket klistrades på, magen sögs in och klassisk parfym tillfogades på strategiska ställen…

jobbMen vad tusan hjälper det om allt är emot mig? Det började med att jag snubblade på trappsteget (som banne mig inte ens såg ut som ett) i entrén. Lyckat. Företaget jag skulle till låg tack och lov på våning tre. Jag kommer in, lånar toaletten och blir sedan förd till intervjuaren. Som visar sig vara en helt annan än den jag blivit meddelad att jag skulle få träffa. Han var tydligen sjuk.  Ingen stor sak egentligen men när jag redan var nervös blev jag lite ställd av det.

Vi sätter oss och det blir ingen ordning på intervjun kändes det som, det ringde (och han tog samtalet), folk kom in och frågade saker och efter cirka tjugo minuter kommer personen jag först skulle träffat. Han måste ha blivit frisk…

Ju mer vi pratade, desto mer förvirrad blev jag. Arbetsbeskrivningen i annonsen var det som gjorde att jag sökte jobbet men jag förstod ingenting. Till slut fick jag sonika fråga vad tjänsten egentligen innebar. Svaret var väldigt långt från det jag anser att annonsen målade ut.

På det personliga planet tyckte jag även att min ena intervjuare var ganska dryg. Om du nu kan allting själv och är så himla duktig, varför sätter du då ut en annons efter arbetskraft?

Jag kan absolut ta att jag inte passar för alla jobb eller ens skulle få alla jag passar för. Det är hård konkurrens om jobben och jag inbillar mig inte att jag är ensam om att söka jobb, men värre anställningsintervju har jag aldrig varit med om. De visste uppenbarligen inte vad de sökte, eller vad de skulle fråga. Det blev samtidigt svårt för mig att fråga om tjänsten eftersom de hela tiden snurrade ut i försäljarsvada.

Jag kommer givetvis inte nämna företaget vid namn eftersom deras produkt absolut inte har med dem som personer att göra, men jag blev grymt besviken å alla knubbisars vägnar när det är VÄLDIGT tydligt att jag inte ansågs vara en bra kandidat eftersom jag är för kort för min vikt och företaget är i den “aktiva” branschen. Sist jag kollade har väl alla vältränade börjat någonstans? För övrigt så har min fysik fan i mig (ja, jag svor) inget att göra med min kreativitet eller intelligens.

Nä du, det var historiens sämsta arbetsintervju. Men det gör inget, jag fortsätter med mina ansökningar tills jag hittar några som vill ha min hjärna och allt den kan ge.

P.s Hade det inte varit för min laserbehandling så hade jag utan tvekan rökt. D.s.

Advertisements
5 Comments
  1. Ush vad tråkigt! 😦 Men kan de inte ens respektera folk som söker jobb hos dem kan de dra åt skogen.
    Lycka till i fortsättningen med jobbsökandet! 🙂

  2. Synd inte jag var med jag skulle pattat till dom! Så det så!!!

  3. Anna Bjäveclo permalink

    Jag blir minst lika besviken som du…Min bild var ju klar. Du med en grön uppåtdrink på skrivbordet, tangenterna sprutande och en ohyggligt stolt Cecilia. Nästa gång blir bilden bättre! Du är bäst! Shit the rest
    Anna

    • Man får kyssa många grodor innan man hittar sin “happy place”. 🙂 Jag vill ändå inte jobba där jag inte är önskvärd. 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: