Skip to content

Ett misstag, är ett misstag, är ett misstag….. Del 1

November 7, 2012

Vissa dagar finns det hur mycket som helst att skriva om. Det finns inget som säger att allt du skriver i en blogg måste vara djupt eller intelligent, men personligen känner jag att det jag skriver åtminstone ska vara intressant att läsa. Därför har det varit tyst ett tag. Nu måste jag skriva av mig.

Hur det hela började

På senhösten 2003 ringde en väninna till mig och lockade mig till ett “extrajobb”. Det visade sig vara ett pyramidspel, men jag engagerade mig inte något särskilt. Däremot gick jag med och ringde runt för att värva fler. Den stora anledningen till att jag gjorde det, var att det var trevliga människor där och vi hade roligt.

En kväll kom en kille som hette Ezbjörn dit. Han var lång, mörk och kostymklädd och hade en dryg attityd. Jag kommer ihåg att jag frågade vad han hette och han svarade ett helt annat namn. Moget. Jag tänkte inte mer på honom, jag hade (och har fortfarande) lite svårt för personer som tror att de står över andra, oavsett anledning.

Vad rödvin kan ställa till

Efter ett tag i pyramidspelet så ringde en kväll en av ledarna och bjöd in mig till ett extramöte, de kom till och med och hämtade mig hemma. På mötet fanns även Ezbjörn. Vad mötet gick ut på spelar ingen roll, men det kom sig på något sätt att jag åkte med Ezbjörn hem. Det var nog tänkt (trodde jag i alla fall) att fler skulle möta oss där för att ta ett glas vin. Det blev bara han och jag. Kvällen var väl hyfsad, han var intresserad av mig (alltså ställde frågor om mig) och vi drack några fler glas vin. Sedan ledde en sak till nästa och ja…

Vi träffades sporadiskt ett tag. När jag skriver sporadiskt, så menar jag verkligen sporadiskt och för det mesta bara när han hörde av sig. Sista gången vi träffades var på min födelsedag då han lite ledigt berättade att han hade flickvän. Det skulle jag tydligen ha fattat, baserat på hans ord när jag blev lite sur. Nåja, jag ville ju inte direkt något med honom ändå.

Ett litet plus i kanten

Så gick det några veckor, någon kommenterade att jag var lite svullen över magen (var smalare “back then”) och jag tänkte inte mer på det. Förrän mensen inte kom och ett graviditetstest visade plus. Jaha. Jag skulle bli mamma. Jag hade inte en tanke på att göra abort. Jag är inte motståndare mot abort, tvärtom, men min första instinkt talade om för mig vad som skulle bli.

I vanlig ordning fick jag ju vackert tala om det för Ezbjörn, som blev lagom nöjd. Jag fick höra hur mentalt labil jag var, hur rörigt mitt liv var, jag var ju rökare med mera, med mera. Jag höll inte med honom alls och då blev han ju knappast gladare. Som jag såg det så var jag som vilken 24-åring som helst (visst, nu när jag är 32 tycker jag ju att jag var omogen som 24-åring, men DÅ tyckte jag inte det), jag hade fast jobb och hade blivit av med mina skulder. Det enda som jag ansåg fattades var en pappa, men det tyckte jag inte att jag behövde. Jag sa till honom att jag inte skulle ha några krav på honom. Överhuvudtaget.

Ensam är stark, eller åtminstone bättre än med ett pucko

Min graviditet fortskred och midjemåttet växte. Jag såg knappt röken av Ezbjörn, förutom när han ville låna pengar, när han var full eller, den gången när han skällde ut mig efter noter för att jag sagt till folk att han var pappa till mitt barn. Jag kommer ihåg ett telefonsamtal från honom där han frågade hur det var med mig och jag svarade att magen började bli rund. Hans svar på det var att jag borde börja banta. Trevligt, eller hur?

Fortsättning följer…

Advertisements
Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: